In Islandshästar, Jämtland, Ridning, Upplevelser, Utflyktsmål

Precis som alltid…

…blir jag lika besviken när jag märker att en ridtur börjar lida mot sitt slut och idag var det givetvis inget undantag. För första gången, på jag vet inte hur länge, var jag iväg på turridning idag. De senaste tio åren har jag haft förmånen att ha fri tillgång till ridning och därför inte behövt lägga pengar på turridning. Ja, förutom mina två gånger på Island men det räknas inte!

Hur som helst, tillbaka till dagens ridtur som var i Aspås hos Anna som driver Aspås Turridning. För några veckor sedan skickade jag iväg en förfrågan till Aspås Turridning och till ett annat ridföretag för att få prisuppgifter. Vi var tre stycken som skulle rida och jag berättade för företagen att vi hade varierande erfarenhet av ridning och varierad ålder. Båda företag var snabba på att svara men vårt val föll på Annas företag eftersom hon, till skillnad från det andra företaget, utlovade mycket ridtid. Med det menas att hon inte räknade in hästpyssel i den tid som vi betalade för. Det andra företaget räknade in hästpyssel i den totala tiden och det skulle innebära att vi endast skulle vara på hästryggen i lite mer än en timme men betala för två timmar.

Visst är han fin! Det är något speciellt med hästar som är skäckar.
Visst är han fin! Det är något speciellt med hästar som är en skäck (den första hästen i bild)

Efter en stund med hästpyssel var det dags att bege sig ut på vår tur, totalt var vi 10 ekipage. Precis som vanligt vid turridning blev det en lugn start med mycket skritt för att lära känna hästarna. Lite senare var det dags att rida in i skogen på en smal, slingrig stig som bar iväg både uppför och nedför. Jag blir alltid lika fascinerad över hur säkra hästarna är i oländig terräng, det är bara att hänga med och se upp för trädgrenarna så fixar hästarna resten.

När vi börjat bli varma i sadeln var det dags för det som Islandshästarna är mest kända för, tölt. När man lyckas få till en riktigt bra tölt med den häst man rider är det bland det bästa man får uppleva på en ridtur. Det är en helt fantastisk gångart, snabb och bekväm. Idag fick vi chans att tölta mycket och min häst var riktigt duktig på att tölta. Idag var också första gången som mina två, små följeslagare red på en längre ridtur utan vuxen som ledde hästen. Att de dessutom fick sina hästar att tölta var roligt men framför allt modigt gjort. Hästarna är ju trots allt lite tyngre och starkare än oss ryttare.

Mot slutet av ridturen märktes det att vi ryttare kände oss säkrare och hästarna var piggare eftersom vi var på väg hemåt. Det är alltid samma sak, oavsett vilken häst man rider eller vart man rider, hästarna vet alltid när det är dags för hemfärd. Farten ökas och öronen är lite mer framåt. Idag var inget undantag. Anna märkte såklart detta och frågade om vi kände oss redo för dagens första galopp och det var vi givetvis. Jag har då aldrig tackat nej till en galopp, så sagt och gjort, det blev en galopp i en lätt uppförsbacke. Det är faktiskt löjligt roligt att galoppera och jag satt med ett stort leende på läpparna. Tölt i all ära men galopp är min absoluta favorit vad det gäller hästens gångarter. Som tur var fick vi chans till ytterligare en galopp innan dagens ridtur var slut. När vi började närma oss gården igen hade det började skymma och blivit lite kyligare. Så fort hästarna stannande var det en stort moln av ånga runt oss eftersom hästarna hunnit bli ganska svettiga under vår ridtur.

Jag brukar vara rätt kräsen vad det gäller turridning men jag kan varmt rekommendera Aspås Turridning. Dels för att det var mycket ridning och dels för att Anna var serviceinriktad, pedagogisk och hade en bra hästhållning. Det är inga som helst problem att rida med barn på det här stället eftersom Islandshästarna oftast har ett lugnt humör och är inte så stora. Anna anpassar turen efter den som har minst ridvana men erbjuder möjlighet att pröva alla gångarter när hon märker att ryttarna blivit vana och törs pröva på lite fart.

Vi hade bokat en två-timmars ridtur men vi var ute i två och en halv-timme. Bonustid helt enkelt och vi var alla tre otroligt nöjda med dagen. Det är alltid roligt att rida, jag gör det bara på tok för sällan. Jag var grymt imponerad av mitt sällskap, modiga och lättlärda. Det finns en stor chans att det kommer bli fler ridturer tillsammans, det ser jag fram emot.

Extremt svårt att fota bra hästbilder. I förgrunden är det hästen som jag red. I bakgrunden den fina hästen som Anna red. Han var majestätisk. Fjällen syns långt bort i bakgrunden.
Extremt svårt att fota bra hästbilder. I förgrunden är det hästen som jag red. I bakgrunden är det återigen skäcken, han reds av Anna och var majestätisk ute i skogen. Fjällen syns långt bort i fjärran

 

Share Tweet Pin It +1

You may also like

Solskensritt med Aspås Turridning.

Posted on juni 28, 2015

Previous PostFörra veckans minusgrader...
Next PostRisken med...

No Comments

Leave a Reply