In Härjedalen, Upplevelser

Stigcykling i Björnrike.

I fredags åkte jag ner till fjällstugan i Björnrike och såg fram emot en skön helg med massor av frisk luft. Efter en väldigt lugn fredagskväll somnade jag i tid och sov tills dess att jag vaknade. Det är märkligt men jag sover otroligt skönt i fjällstugan, det måste vara fjälluften och omgivningen som gör det.

Hur som helst, det var ju inte sömn som jag skulle skriva om utan mtb-cykling längs stigarna i Björnrike. På min sommarlista har jag skrivit att jag vill testa att cykla mtb, både på fjället och längs stigarna på Bynäset. Jag har förstått att både fjället och Bynäset är rätt teknisk cykling. Med tanke på att jag aldrig cyklat stig tidigare så kanske det är smart att börja på ett mindre tekniskt ställe.

I lördags fick jag sällskap i stugan av min kompis Elin och hon hade med sig sin cykel. Vi pratade ihop oss om olika stigalternativ. På väg hem från lunchen på Åtgården visade jag Elin en skoterled som en del cyklar på sommaren. Elin har cyklat stig tidigare så hon tyckte att skoterleden såg bra ut och vi körde tillbaka till stugan. Där bytte vi snabbt om till träningskläder, fyllde upp vattenflaskorna och satte på oss hjälmarna. Sen var vi redo.

Vår cykeltur började vid stugan och snabbt rullade vi nedför grusvägen till skoterleden. Från början var leden en stig med stenar för en en kort stund senare bli en mjuk stig i gräs. Istället för stenar fick vi nu parerar mellan tuvor och fler än en gång såg jag inte tuvorna och ramlade. Sen blev det skogsmaskinsväg och där gick det lätt att cykla, kanske inte lika roligt som att trixa mellan tuvor och stenar men det var också skönt att kunna trampa på lite.

Efter några rejäla sunkhål kom vi fram till ett hygge och där gick det riktigt bra att cykla, en stig som hade lagom stora stenar. Dessvärre var det en skogsmaskin mot slutet av hygget och där maskinen hade grävt hade jag väldigt svårt att cykla, det var som att cykla i djup sand och då fick jag dra cykeln en bit.

Efter hygget klurade vi på om vi skulle ta samma väg hem eller fortsätta upp mot Järpbäcksdammen. Eftersom jag tyckte det var så himla roligt att cykla så föreslog jag att vi skulle fortsätta och att vi skulle spana in en annan stig längre upp. Vid Järpbäcksdammen passade vi på att ta en paus, fota lite och se hur fiskarna vakade i dammen. Det såg ut att finnas mycket fisk i den spegelblanka dammen.

SONY DSC

 

SONY DSC

Efter en stunds återhämtning cyklade vid grusvägen uppåt och fortsatte förbi skogsstigen tillbaka till stugan. Dels för att jag inte var helt säker på om det var rätt stig och dels för att få ännu mer utsikt. När vi kände oss nöjda med utsikten och konstaterat att det var rätt stig en bit längre ner så susade vi nerför grusvägen tillbaka till skogsstigen. En helt galet rolig stig att cykla och från början var det helt rätt nivå för mig. Ju längre in i skogen vi kom ju mer teknisk blev stigen. När det blir klurigt så tappar jag ofta balansen och idag har jag en del blåmärken efter mina vurpor. Jag var som ett litet barn när vi cyklade den här stigen, jag skrattade och tjoade för att det var så himla roligt. När vi närmade oss stugan började uppförsbackarna att bli allt för kärva och jag fick leda cykeln. Men det gjorde inget, jag var himla nöjd med turen i alla fall.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

Framme vid stugan kände jag mig glad, nöjd och peppad på mer mtb-cykling. Det var otroligt roligt och jag vill ut snart igen.

Share Tweet Pin It +1

You may also like

Dags för barmarksäventyr.

Posted on maj 7, 2016

Previous PostNär lugnet infinner sig. 
Next PostEtt äventyr i taget - Lyckans läger.

No Comments

Leave a Reply