In Friluftsliv, Upplevelser

Skidtur till vindskyddet i Spåijme.

En upplevelse som jag ville få till den här vårvintern var att skida till någon av STF-fjällstugor eller fjällstationer för att övernatta och få vakna långt ute i fjällvärlden. Av olika anledningar har jag inte kommit mig iväg men i fredags bestämdes det att det var dags för en fjälltur med övernattning. Sylarnas fjällstation var målet för lördagens skidtur och där skulle vi övernatta. En bra och genomförbar plan, ungefär fram till vindskyddet i Spåijme och tills dess att flurvädret kickade in. På grund av hård vind och halvdan sikt valde vi att vända om, vi tog det säkra för det osäkra. Visst hade vi säkert kunnat knata på i den hårda vinden men just den här gången kändes det inte tokviktigt att harva på, fjället står kvar tills en annan gång när det är bättre förutsättningar.

Lördagens fjälltur blev således en tur från Storulvån till vindskyddet i Spåijme. För första gången fick jag hjälp med att ta mig fram på fjället eftersom jag fick låna en dragstark hund, en vorsteh som glatt sprang framför mig på leden med mig i släptåg i draglinan. Jag har haft sällskap av olika hundar på fjället men jag har aldrig skidat med en hund som drar så bra om den här gjorde. Redan efter 500 meter var jag helt såld, det var så otroligt roligt och gav en redan bra naturupplevelse en helt ny dimension. Än mer frihetskänsla att jobba tillsammans med hunden. En upplevelse som jag gärna gör om.

När vi nådde fram till Spåijme blåste det rejält och sikten försämrades kraftigt, ett tag syntes bara ett fåtal ledkryss på leden mot Sylarna. Lunchstoppet blev extra långt för att vänta ut vinden men vinden avtog inte utan vi valde att vända om efter vår paus. På med skidorna och tillbaka mot Storulvån. Med vinden i ryggen, mesta dels utförskörning och dragvillig hund så gick det undan. Löjligt roligt! Ju närmare Storulvån, ju stillsammare blev vädret och med någon kilometer kvar blev det helt vindstilla. Vi stannade upp, blickade ut över den vackra fjällvärld som vi var omgiven av, såg solen sänka sig ner över fjälltopparna och bara njöt av stunden. Jag fascinerades över det lugn som fjällen ger mig. Jag kände mig fullkomligt uppslukad av tystnaden, stillheten och storheten som finns i fjällen. Totalt närvaro!

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Share Tweet Pin It +1

You may also like

Vindpiskad topptur på Getryggen, Storulvån.

Posted on februari 28, 2015

Jämtlandstriangeln

Posted on juni 24, 2015

Previous PostGlädje, styrka och inspiration.
Next PostÅrets första grilllunch!

No Comments

  1. Katta - Bucketlife
    3 år ago

    Det är något visst med fjäll alltså. De har precis samma effekt på mig. Ibland kan jag tänka att om alla fick uppleva detta och verkligen ta in det så skulle världen vara mer fredlig.

    På den ytliga sidan; gillar verkligen din mugg!

    Reply
    1. Katrin
      3 år ago

      Klokt tänkt av dig, Katta!! Jag tror världen behöver mer fjäll! Och den ytliga delen….skoj att du gillar min mugg, jag gör oxå det!

      Reply
  2. Kari
    3 år ago

    Det ser ut att vara lite dåligt med snö däruppe på fjället? Annars väldigt mysiga bilder!

    Reply
    1. Katrin
      3 år ago

      Lite snålt med snö upp mot fjällsluttningarna. Men på leden var det inga problem. Skoj att du tycker om bilderna 🙂

      Reply

Lämna ett svar till Katrin Cancel Reply