Av någon outgrundlig anledning var det flera år sedan jag besökte fjällrestaurangen Vita Renen som ligger några kilometer ovanför Edsåsdalen. Därför blev jag extra glad när Sara förslog att Vita Renen var målet för dagens snöskotur med ett gäng härliga tjejer. Strax efter åtta mötte Sara och jag upp Angelica, Maria, Sofia och Amanda vid frukosten på Grow på Holiday Club och en stund dök även Therese upp. När alla kände sig redo körde vi till Edsåsdalen där leden till Renfjället börjar.

Redan längs vägen från Undersåker till Edsåsdalen visade fjällen vilken dag vi skulle bjudas på. Snövita fjäll och en sol som försiktigt letade sig fram på himlen. Köldknäppen hade hållt i sig över natten och när vi trixade på oss snöskorna i Edsåsdalen var det krispiga 18 minusgrader. En kan ju tro att det är svinkallt då och att man ska frysa som tusan men redan efter den första stigningen bytte jag från dunjacka till en tunnare. Snöskovandringen gick mellan snötunga träd och längs med leden var det mjuk, fluffig snö. Då och då vände jag mig om för att spana mot fjällen längs Vålådalsvägen, det finns så många vackra fjäll längs den vägen. 

Snöskovandringen mot Vita Renen gick snabbt även om vi gjorde många fotostopp. Samtalen var om allt mellan himmel och jord. Ibland gick jag för mig själv och bara njöt av den vackra vinterdagen. Att se solens strålar glittra i den vita snön är verkligen lycka. Framme vid Vita Renen belönades vi med en storslagen vy över Vålådalsfjällen.

Efter lunch inne på Vita Renen hade klockan hunnit bli sent. När jag rundade hörnet på fjällrestaurangen kom dagens andra belöning, solnedgång över fjället. Magiskt vacker och än en gång påminns jag om varför jag bor nära fjällen. Det är så galet vackert vinterdagar som dessa och den energi som jag får av att vara i fjällen är ovärderlig. Att just den här dagen dessutom innehöll mängder av skratt och kreativa samtal gjorde dagen till en riktig fullpoängare och jag ser fram emot morgondagens äventyr med samma gäng.