In Äventyr

Frihet och lycka på fjället.

Det finns dagar och så finns det dagar som igår. Gårdagen var en dag som gick rätt in på energikontot och som landade otroligt rätt i tiden. Mina senaste jobbveckor har varit extremt tuffa så jag var i stort behov av återhämtning och det var precis vad jag fick igår.

Vid halvtiotiden igår körde jag in på parkering vid Trumvallens Fjällridning där jag nu ridit några gånger. Hanna vinkade glatt på sin väg för att hämta hästar och Johan höll redan på att sadla några andra hästar. Det är alltså Johan och Hanna som driver Trumvallens Fjällridning där jag igår bokat en ridtur på fjället.

Efter jag hälsat på Johan så frågade jag om jag kunde hjälpa till. Vid dagsturer är hästarna redan sadlade men jag passade på att komma innan dom andra gästerna för att få mer hästtid. Johan bad mig hämta några hästar i hagen som jag sedan hjälpte till att fixa i ordning. På Trumvallen är det western som gäller och där har jag lite att lära. Framför allt att knyta repgrimman och att få upp den tunga sadeln. Men med lite mer träning kommer jag lyckas bättre.

Nåja, efter en del fix och trix hade resten av gästerna hunnit dyka upp och efter en stunds ridgenomgång red vi upp mot fjället. Det var Johan som guidade oss. Jag hade fått hästen Rocky som enligt Hanna var långsam i skritten men då var det bara att galoppera ikapp dom andra. Så jag red längst bak i ledet och njöt av att få galoppera ikapp.

Halva gänget hade bokat en kortare tur så efter en stund var vi bara tre gäster och Johan som snirklade oss upp genom fjällskogen. Rocky var en härlig häst att dela fjällupplevelsen med. När vi började närma oss fjället fick jag byta häst med Johan och fick rida den ståtlige Indy. Det är Indy på dom här två bilderna nedan. 

Alltså vilken häst, så ståtlig, så snygg och så kraftfull. Det är svårt att beskriva men känslan av att rida fram på fjället med urkraften Indy var oslagbar. Vardagens intensiva och mentalt utmanande stunder byttes mot ett lyckorus.

Johan frågade mig om det var gott att komma upp på fjället, såklart var mitt svar ja och Johan konstaterade att jag nog behöver det, alltså komma upp på fjället. Helt rätt, jag behöver fjället, för energi, för återhämtning och för skojs skull.

Strax nedanför en fjälltopp pausade vi för lunch. Över öppen eld värmdes soppan och inne i raststugan blickade jag ut mot Härjedalens fjällvärld. Soppan värmde gott och efter lunch fortsatte vår ridtur. Först en sväng upp på den blåsiga toppen där utsikten var milsvid. Där uppe kändes naturen extra kärv och det är exakt såna stunder som får mig att känna att jag lever lite extra!

När eftermiddagen började närma sig red vi över fjället tillbaka mot Trumvallen. På fjällheden galopperade jag fram och tillbaka med Rocky. I ansiktet hade jag ett stort leende och jag kunde knappt hålla mig för skratt eftersom det var så himla roligt. Rocky är en sån där cool häst som lyssnar direkt på mina signaler, ville jag att han skulle stanna så gjorde han det, manade jag Rocky till galopp så galopperade han. Det är häftigt med lyhörda hästar och det märks att Hanna och Johan har god hand med sina hästar och har skolat hästarna på ett bra vis.

Fjället byttes mot skog där solens strålar letade sig fram mellan träden. Först då insåg jag att det började bli sen eftermiddag och att dagen led mot sitt slut. En dag som gick rätt in på enegikontot och som gjorde gott för själen. Häst och fjäll är en oslagbar kombination!

 

 

 

 

Share Tweet Pin It +1

You may also like

Jormreunion

Posted on februari 6, 2015

Previous PostNär höst möter vinter.
Next PostÄnnu mer lycka och frihet på fjället!

10 Comments

  1. Maria
    2 år ago

    Så underbart det låter! Nästa gång hänger jag med! 🙂

    Reply
    1. Katrin
      1 år ago

      Tids nog lyckas vi hitta en tur som passar oss alla!

      Reply
  2. Sara i Åre
    2 år ago

    Katrin, jag blir lycklig för din skull. Kan se det mellan raderna!

    Reply
    1. Katrin
      1 år ago

      Tack, Sara!

      Reply
  3. Kari
    2 år ago

    Åh, nu börjar jag sakna ridningen ännu mer! Jag red hela min uppväxt men nu var det 15 år sedan sist.

    Reply
    1. Katrin
      1 år ago

      Det är dags att testa nu, Kari 🙂

      Reply
  4. Katta Bucketlife
    2 år ago

    Alltså Triumvallen. Alla borde få ”Trumvall” i sitt liv då och då <3
    Så häftigt att få rida Indy, han ser ut att vara en magisk häst. Tänk om en får prova nån gång 🙂

    Och nu i helgen ska vi tanka fullmåne-lycka. Alltså I can't wait!!

    Reply
    1. Katrin
      1 år ago

      Håller med om att alla borde få ha lite Trumvallen då och då. Indy var magisk och nu har jag ju även en ny favorit, Moonshine 🙂

      Reply
  5. Emmi - explorista.se
    1 år ago

    Gud vad härligt det ser ut, älskar att rida ute på vintern!

    Reply
    1. Katrin
      1 år ago

      Det var det verkligen! Och lika härligt var det att rida nu för några veckor sedan!

      Reply

Lämna ett svar till Kari Cancel Reply